en början.

Tiden rullar på. Många gånger stannar jag upp och inser att det nästan går för fort. Just nu har jag hamnat i en sån tankebana, vad ska jag göra nu? Jag är 23, det är nu jag ska upptäcka saker. Inte för att samhället säger så, utan för att jag själv vill. För även om jag trivs med mitt jobb och min tillvaro, så känns det viktigt att göra nåt annat medans man kan. Vem vet hur det ser ut om ett år?

Denna sommar jobbar jag heltid, vilket (åtminstone just nu) känns bättre än jag trodde. Inför varje sommar brukar jag lova mig själv att bara jobba lagom mycket. Att istället spendera tid med människor jag älskar, åka till ställen där jag trivs osv. Det har inte fungerat hittills. Därför är det än viktigare att ta vara på de lediga dagarna jag har. Som nu.
Imorrn bitti åker jag upp till mitt älskade Rödingvik. Jag längtar så det riktigt spritter i kroppen. Där uppe är det som om jag landar. Slappnar av fullt ut. Hämtar kraft. Jag bara njuter.
Så att inleda sommaren med en helg där kan nog knappast bli bättre.

Nästa helg brummar jag och Malin upp till Kiruna för festival, vänner och ölande.

Så ser livet ut just nu. Det är roligt, jobbigt, tröttsamt, tråkigt, hysteriskt, galet och fullt av saker att göra.

Hur hösten ser ut, det får jag grubbla över på vägen.



Nu; städa färdigt, duscha och sen krypa ihop med korsordet och vattenmelon. Ljuvligt!